Svetsning är metoder för att sammanfoga två eller flera arbetsstycken. Vid svetsning hettas arbetsstyckena upp till sin smältpunkt för att sammanfogas. Sammanfogningen kan göras med eller utan tillsatsmedel och metall. Metallerna som fogas samman kallas för grundmaterial. Energin som krävs för att smälta grundmaterialet kan bland annat tillföras med elektricitet, gasflamma, friktion, laser eller högt tryck.
Vanliga svetsmetoder på fasta arbetsplatser är MIG och TIG-svetsning. MMA (”pinnsvetsning”) förekommer också. Speciellt på tillfälliga arbetsplatser förekommer också gassvetsning.
MIG-svetsning står för ”Metal Inert Gas” och MAG står för ”Metal Active Gas”. Svetselektroden tillför material till fogbildningen och förbrukas under svetsning. När elektroden smälter kan metallen från elektroden överföras till svetsfogen på två sätt.
För kortbågsvetsning används lägre ström och spänning.
För att skydda den bildande svetsfogen tillförs en skyddsgas. För MIG-svetsning används inert gas, ofta gasblandningar som innehåller helium eller argon, och för MAG tillsätter man en aktiv komponent som koldioxid, syre eller kväveoxid. Metoderna används oftast med likström, men kan även användas med växelström om det är tunt grundmaterial.
TIG-svetsning står för ”Tungsten Inert Gas” och innebär att man har en beständig elektrod i volfram eller en volframlegering. I motsats till MIG- och MAG-svetsning förbrukas inte elektroden vid svetsning, utan enbart grundmaterialet och eventuellt tillsatsmaterial smälter. För att skydda svetsfogen tillförs en skyddsgas. Liksom för MIG används inert gas, helium, argon eller en blandning av dessa. TIG-svetsning utförs med lik- eller växelström.
Manual metal arc welding (MMA) brukar ofta kallas för pinnsvetsning. Ibland kallas svetsmetoden SMAW (shielded metal arc welding). Vid svetsning används en belagd elektrod som bildar ett skyddande skikt vid svetsningen. Beläggningen kan ha en sur eller en basisk sammansättning. MMA är den mest använda svetsmetoden i världen.
Vid gassvetsning upphettas fogen till smältpunkten med en låga och metall tillförs smältan och fogen fylls. Normalt används acetylen och syrgas. För att lättare upptäcka eventuellt läckage tillsätts ett luktämne till syrgasen. Främst används dock gas vid skärbränning och lödning. Vid skärbränning används normalt större flöden än vid svetsning.
Samma gaser används även vid främst hårdlödning. Vid lödning används lod som innehåller flussmedel.
Även om de svetsmetoder som beskrivs ovan är vanligast, finns det många andra svetsmetoder som också förekommer. Figuren nedan visar en översikt över dem. Källa: Svetskommissionen.