Tillförsel av uteluft – två ventilationsprinciper

Uteluft tillförs genom antingen som deplacerande eller omblandande ventilation. Ofta tillförs luften genom flera don med högre eller lägre hastighet eller genom ett fåtal don med hög hastighet. Det är en fördel om luften kan tillföras i de delar av lokalen där renare verksamhet utförs. På det sättet strömmar luften från renare mot mer förorenade delar av lokalen. Det är också en fördel om tilluft kan tillföras lokalt, vid de arbetsplatser där förorenande arbete görs, till exempel så att den rena luften skapar en ren zon runt svetsaren. Det är också en fördel om tilluften styr föroreningarna mot utsuget.

I svetshallar är det en fördel om det går att arrangera deplacerande ventilation, eftersom den är effektivare än omblandande. För att deplacerande ventilation ska fungera bra, bör

• Takhöjden vara minst 5 m
• Ventilationen inte störas av drag från öppna portar och dörrar

Deplacerande ventilation

Med deplacerande tilluftsdon tillförs uteluften i golvnivå, med låg hastighet och några grader kallare än lokalluften. Detta innebär att deplacerande tilluft ”flyter ut” över golvet. Den varma och förorenade svetsplymen stiger tillsammans med uppvärmd lokalluft upp mot taket. Uppvärmd lokalluft är till exempel luft som värms upp av svetsaggregat, skärbrännare och annan maskinell utrustning samt den varma utandningsluften från personalen.

Deplacerande tilluft tillförs via don, med en stor yta och med låg hastighet. Tillförsel av undertempererad luft med låg hastighet innebär att omblandning med lokalluften minimeras. Arbetsplatser nära donen kan upplevas som dragiga trots den låga hastigheten eftersom luften är undertempererad. Deplacerande don bör därför inte placeras alltför nära arbetsplatser.

Den effektiva luftomsättningen är betydligt högre för deplacerande än för omblandande ventilation. Läs mer om det under Ventilationens verkningsgrad.

För att deplacerande ventilation ska fungera måste det finnas utrymme för den förorenade luften att stiga upp över arbetsplatserna. I praktiken bör takhöjden vara cirka fem meter eller mer.

Omblandande ventilation

Vid omblandande ventilation blåses friskluften från högt placerade don snett nedåt med en hastighet på flera meter/sekund. På sin väg mot golvet blandas friskluften med den omgivande lokalluften och hastigheten sjunker samtidigt som tilluften successivt blir mer förorenad. Samtidigt närmar sig temperaturen lokalluftens. När luften når golvnivå ska hastigheten vara mindre än 0,2 m/s. Verkningsgraden hos omblandande ventilation är under 50 % och ofta ned mot 30 %. Läs mer om Ventilationens verkningsgrad.

Fördelen med omblandande ventilation är att uppvärmd luft kan blåsas in och värma lokalen, men även att tilluften sprider värme till golvnivån. En stor nackdel är att varma svetsplymer, som annars skulle ha stigit upp mot undertak, istället kan spridas ut i lokalen av tilluften.

En annan nackdel med omblandande ventilation är att den kan upplevas som dragig. Var tilluften träffar golvnivån och arbetszonen beror på var tilluften tillförs, tilluftens begynnelsehastighet och temperatur och lokalens temperatur. Ett exempel: en dag när lokalluften är varm tillförs inte lika mycket värme med tilluften. Tilluften är då svalare, sjunker snabbare mot golvet och når därför golvet tidigare och mer koncentrerat, d v s med högre hastighet och lägre temperatur. Arbetsplatserna som påverkas av tilluften upplevs då dragiga.

I svetshallar med stor takhöjd kan tilluften med fördel tillföras via don som är placerade på ungefär halva lokalhöjden. Det innebär att mindre mängd förorenad luft (som brukar ansamlas under taket) återförs (jämfört med tilluftsdon placerade precis under tak) samtidigt som varm luft kan tillföras lokalen.